Nur var det verkligen längesen! Jag ska försöka skriva en gång i veckan åtminstone, kanske blir fler, men inte just nu iaf.

Vad har hänt?

Renown är skadad och Ina vet fortfarande inte hur det ska bli med det nya ridhuset och var är Jonte!?

Nu hade dom suttit på akuten med Ellen ett bra tag och klockan var redan nio. Ina som hade tänkt att hon skulle lägga sig tidigt idag, men det verkade inte bli så.

- Hur är det? frågade hon.

Ellen, som såg ut som hon var nära på att börja gråta, skakade på huvudet. Hon fick inte fram ett ord. Vad skulle hon säga, att allt var bra? för det var det inte.

- Jag hade tänkt åka hem, sa Lars efter en stunds tystnad. "Ska ni åka med eller?"

Ina tittade på Ellen som satt som ett spöke. Hon smekte henne lite lätt över axeln.

- Ska du med? frågade hon.

Ellen nickade, hon visste att Renown var i säkra händer och att han skulle bli bra. Dom två flickorna gick efter Lars som gick i raska steg mot hästbussen. Strax var dom på motorvägen och var på väg hem igen.

- Vill du sova hos mig? frågade Ina

Hon tänkte att Ellen skulle nog inte vilja vara ensam ikväll. Ellen såg upp på henne med tårögda ögon och torkade lite tårar som runnit ner.

- Ja, tack gärna, sa hon mjukt.

Lars som hörde dom två tjejerna nickade till när Ina såg åt hans håll. Ina log lite.

Nu skulle nog Jonte bli glad, men vart är han? Tänkte hon.

Starx var dom på den lilla dåliga vägen då dom såg en mopedist farandes som en idiot förbi dom.

- Va fan var det! skrek Lars och tvärnitade.

Mopedisten hade stannat bara några meter ifrån hästbussen.

- Jonte? frågade Ina när dom hoppat ut. "va va gör du?"

Lars klev på så snön skvätte om fötterna.

- Är du galen pojk!? du kunde dödat inte bara dig själv, utan oss med! sa han högt. "Du ska vara glad att vi inte hade en häst där bak!"

Lars snurrade runt och gick mot bussen. Han startade och körde iväg utan att vänta på Ina och Ellen.

- Toppen, nu får vi gå, sa Ina surt och sparkade i snön så en liten hög flög iväg. "Vad gör du ens?"

Jonte ryckte på axlarna och började putta mopeden i snön, Ellen gick en bit bort och försökte hålla tårarna inne.

- Vad är det med henne? viskade Jonte till Ina.

Ina suckade, henne bror.. Att han aldrig skulle förstå. Han visste mycket väl att dom åkt eftersom Lars pratat med han på akuten.

- Du vet redan, sa hon tyst.

Jonte ryckte på axlarna och knuffade på mopeden. Efter kanske en kvarts promenad var dom äntligen framme vid gården. Ellen drog sig mot stallet och Ina hängde på. Jonte slängde mopeden på backen och gick in. Klockan började närma sig halv elva och dom två flickorna drog sig mot huset. Där i Inas rum stod en tält säng bäddad och fin. På Inas säng låg ett kuvert och hon tog snabbt det och la i lådan. Flickorna var klara och redo för att sova när klockan var kvart över elva. Dom somnade ganska snabbt och Jonte smög in. Han väckte Ina.

- Ja? sa hon surt.

Jonte drog upp en ny bild.

- Jag kanske ska köpa denna i stället, sa han. "Läste du brevet?"

Ina skakade på huvudet.

- Jag gör det imorn, godnatt! sa hon och drog täcket över huvudet.

Jonte viftade hande mot henne och smög ut.

Det var en väldigt fin häst han hittat. Tänkte hon innan hon somnade om.

Ja vad ska hända? Renown verkar klara sig fint. Undra vad som står i brevet Jonte skrev. Är det något om Ellen eller var det vart han försvann när Renown blev skadad? Det får ni veta nästa vecka!

Detta är första på länge och jag känner att jag kan hålla på i evigheter med berättelsen om Stall Kvartal! Sprid gärna vidare om du tyckte om den!